När övandet ger resultat

Övning-ger-resultat

Igår efter min fiollektion kände jag mig lite lättare i själen. Efter att ha jobbat hårt och disciplinerat med mitt fiolspelande hela sommaren känner jag faktiskt av lite framgång. Ett litet steg framåt har jag nog tagit, trots att det länge har känts som om det gått otroligt långsamt.

Jag brukar ha svårt att medge för mig själv när jag gör framsteg. Som många andra så ställer jag nog många gånger orimliga krav på mig själv. Jag går ofta i fällan att sätta ribban allt för högt och jämför mig med andra trots att jag vet att det är helt poänglöst. Men det är bara mänskligt, och jag får väl förlåta mig själv för att jag är just det, bara mänsklig.

Lade upp mål för mina fiollektioner

Fiollektioner har jag hållit på med en lång tid, men den här sommaren satte jag upp mål för mig själv och mitt övande. Ett av de viktigaste målen den här sommaren var att zooma in mera på min stråkföring. Metodiskt har jag gjort olika övningar som jag samtidigt också vävt in i mitt spelande.

Varje vecka har jag fått nya övningar av min lärare som jag lagt till i min lista över rutinövningar. Jag gör inte alla övningar varje gång jag tar fram min fiol, men jag har i alla fall mycket att välja mellan så att en övningssession aldrig blir för enformig.

Vikten av att öva långsamt

Sen har jag också insett vikten av att öva långsamt. Du kanske har högt uttrycket ”practice makes perfect”? Jag skulle vilja stryka det och ersätta det med det mera korrekta ”practice makes permanent”. Det du övar in fel blir också en del av ditt spel som sitter i och kan vara svårt att avvänja sig från. Därför är det viktigt att öva in nya saker långsamt till en början, för att sedan i små steg öka tempot. På det viset blir man lättare medveten om var det går fel och vad man behöver stanna upp och finslipa. 

Practice doesn’t make perfect. Practice makes permanent.

Att öva långsamt och metodiskt är nog det som varit nyckeln för mig och mitt spelande. Att noggrant gå igenom övningar och svåra ställen i låtar jag spelar, och sedan upprepa dem långsamt har hjälpt mig att gå framåt.

Det låter kanske enkelt och självklart? Nu i efterhand tycker jag så. Men för bara några år sedan var det inte lika självklart. Därför stampade mitt spelande länge på ställe.

Ikväll ska jag fira mina framsteg i ruskväder på stugan, med svamp-baconpaj och kräftor.

Hur övar du?

Vilka upplevelser har du av att öva? Har du också känt att du länge stått och stampat på ställe? Hur gjorde du för att ta dig vidare? Berätta gärna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *