Här kommer resultatet på syrensirapen som jag lovade. Smaken är något alldeles speciellt, och jag kan inte för mitt liv klura ut exakt vad det påminner mig om.
Igår skrev jag om att jag och Johan skulle försöka oss på att laga syrensirap. Vi plockade lila syrener från mina föräldrars gård. Tillsammans rengjorde vi dem och plockade av de små blommorna. Inga gröna delar fick komma med. Rengöringen tog tid eftersom det är så mycket frömjöl som lägger sig på alla ytor just nu. Också på syrenbuskarna.
På kvällen hade jag tänkt vila, men blev så nyfiken på syrensirapen att jag inte kunde låta bli att pröva receptet. Det skulle stå en natt i kylskåp också, och jag tänkte att det var lika bra att sätta igång innan blommorna vissnade.
Jag kokade upp vatten och socker tills vätskan blev klar. Sen lade jag i syrenblommorna och några blåbär för att få den pigga röda färgen. Jag lät det koka i cirka 10 minuter och silade sedan sirapen genom ett kaffefilter i en glasburk. Att sila tog tid, men jag hade inte bråttom. Istället försökte jag njuta av pysslandet i köket.
En somrig och speciell smak
Det doftade syren i hela rummet. Så den som är väldigt doftkänslig kanske ska vara lite försiktig med det här receptet. Men själv led jag inte av det alls.
Efter att sirapen hade stått en natt i kylskåp tog vi ut den och smakade på den. Jag kan inte för mitt liv komma på vad smaken påminner mig om, men jag och Johan kommer båda att tänka på någon typ av tårtdekorationer, strössel eller glass kanske. Någon som har smakat och kan säga vad det påminner om?
Jag skulle kanske beskriva smaken som drömlik och somrig, och framför allt väldigt god! Unik smak minst sagt. Det här är definitivt inte den enda gången jag kommer att göra syrensirap.
